El choco

I La Paz, Bolivia, finns det korrupta fangelset San Pedro Carcel. Vi blev tipsade att man kan betala in sig for att se omstandigheterna. Vakten vi fragade om ingangen sa att det var strangt forbjudet, men nar vi sa att vi sokte Daniel fran Sydafrika visade han snabbt en dorr pa baksidan (se bild). Dar var vi tvugna att lamna kameror och mobiler, och i och med det maste jag beskriva denna upplevelse i ord. Val inne blev vi motta av en 60 arig hippiefange. Han visade oss till ett rum dar han tog betalt och borjade beratta varfor han var dar. Han hade smugglat kokain och akt fast och ar i fangelse for att vanta pa sin dom men ar fri om 3 veckor. I Bolivia far man max vanta 3 ar pa sin dom och efter 48 rattegangar har han inte blivit domd eftersom han spelar pa att han bara kan ett afrikanskt sprak och att flyga hit en tolk fran sydafrika vill inte Bolivia betala for.

Han berattade att pengarna vi betalt gar till att betala 19 vakter och en guvernor. Fangarna betalar vakterna varje dag och i gengald haller sig vakterna utanfor fangelset, det gar sallan in bland fangarna, darmed ar det fangarnas lagar som galler i fangelset. Det finns tre jarnharda lagar, man berattar inte vem som for in knark, man stjal inte (livet ar redan sa javligt i fangelset) och man slass inte med annat an knytnavarna. Bryter man mot nagon av lagarna hamnar man pa "andra sidan", och man vill inte hamna pa andra sidan. Inne i fangelset kan man batala for allt. Man kan fa in vilken produkt som helst om man betalar for sig. Droger och horor ar bade billigt och vanligt darinne. Att fa nagon dodad kostar runt 20 kronor och ar latt gjort med etablerade kontakter. Kontakter ar allt inne i fangelset. Medan han berattade kom fler turister och nar han var klar var vi en liten tourgrupp pa 10. Nar vi skulle borja touren bad han oss lamna vaskorna och alla kande sig lite skeptiska men han skrattade och sa "we´re not thiefs you know, we´re just drugdealers".

Forra aret utkom den omtalade boken "El Choco : svensken i Bolivias mest ökända fängelse " som handlar om Jonas som for att betala av sina skulder forsokte smuggla ut kokain ur Bolivia. Det var pa detta fangelse han spenderade sina 3, 5 ar. Hippiefangen hade delat cell med svensken i tva ar. I detta fangelse kan en cell vara en hyffsad lagenhet med kok och dator med internet, och alla fangar har mobiler de kan ringa ut med. En annan knarksmugglare fran sydafrika sa att Jonas var en av hans basta kompisar och hade lart honom valdigt mycket.

Under rundturen visades forst cellen dar man blir satt (av andra fangar) om man misskoter sig. Darinne satt tva glada skrikandes bolivianer som gjorde gester som pa zoo nar vi tittade in. Sen visades smitvagen ut for de som ville fly ut till vanliga varlden, men bara 4 pa 20 ar hade gjort det. Fangarna trivs har eller har inget att komma tillbaka till.

I en av de finare och dyrare lagenheterna i fangelset bor David, en sonderknarkad proffessionell smugglare. Han bjod upp hela gruppen till sitt rum och presenterade oss for sin fru och sin dotter som vaxer upp i fangelset med honom. Han borjar berattade djupt passionerat hur bra och rent knarket de har darinne ar eftersom de tillverkar det sjalva inne i fangelset. Efter en stund satt nagra av besokarna och drog linor med kokain tillsammans med fangarna.

Stina och jag kom ut helt skakiga, detta var det mest absurda jag varit med om. Pa manga satt sitter man hellre i ett fangelse i ett av varldens fattigaste lander an pa Kumlaanstalten.